ANNA

Det dracks i helgen, det kanske ni förstod när ni läste förra inlägget. Första kvällen var jag, Nina och Ninas kompis Linda ute och röjde på Felix, som ligger precis vid Holocaust Denkmal (typ Brandenburger Tor). Felix var sweet, lokalen var helt fantastisk, men en jätteståtlig trappa som leder ner till dansgolvet, helt sanslöst fräscha toaletter och goda drinkar. Dessvärre fanns det också alldeles för gott om dåliga raggningsrepliker, som alla tre fick ta del av:

Jag fick höra den ytterst originella frågan om jag var modell, och när jag svarade nej, så frågade den otroligt originella killen varför, att det var helt ofattbart med min utrstålning und so weiter...

Till Linda kom en kille fram och sa att hans kompis var jätteintresserad av henne. Linda frågade sig mer varför killen i fråga inte kom fram och berättade detta själv.

Men Nina fick nog den absolut bästa! För er som inte känner Nina, så är hon Au Pair i en tysk/svensk familj. Killen som stötte på henne frågade henne vad hon jobbade som, hon svarar då AuPair. Svarar då med: Åh, jag hade velat att du var min AuPair. Nina: Du menar dina barns AuPair? Killen: ...jajaja min och mina barn...

Sådärja. Det var dags för oss att gå.
 
På kära Felix vevade vi på ett tag, innan raggningsincidenten, då vi drog oss hemåt. Nina och Linda drog sig till Charlottenburg, där Nina bor, och jag drog mig hemåt - lite väl berusad kan man säga. Jag hade envisats om att ha pumps på mig kvällen till ära. Tråkigt bara att min ena häl är mindre än den andra (eller att min ena sko är större än den andra?) så att jag hela tiden halkade ur min högra sko. Linda och Nina fick sig ett antal goda skratt, när jag svärandes försökte få med mig min högersko. Men ja, hem kom jag, klockan halv sju.

Vaknade klockan 14.00 på söndagen - i mina festkläder, men utan mitt smink. Vad som måste ha gått igenom mitt huvud kvällen innan var mig lite oklart, men jag mådde bara bra, och nu skulle jag bege mig mot Kreuzberg, där det var Karneval der Kulturen. Det är något av det häftigaste jag varit med om. Hur mycket folk som helst, alla skrattar och är glada. Gatorna är färggrant dekorerade och musiken strömmar från höger och vänster. Jag träffade Nina och Linda vid U-Bahnstation Südstern och sen gick vi och åt. Efter det skulle de hem och sova en stund innan vår nästa utekväll. Jag bestämde mig för att stanna ett tag till och ta lite bilder.

Jag såg en bil som strömmade ut dansvänlig musik, så jag bestämmer mig för att följa efter den. Bilen tränger sig genom havet av människor, och folk dansar glatt till blandningen mellan bongotrummor, saxofon och trumpet. Jag följde med efter bilen, som ett hundratal människor till, och bara observerade. En mamma och en dotter med färggranna kjolar som dansar och skrattar, ett tjejgäng på tre tjejer som har övat in en dans som de dansar för fullt, en ensam kille med världens största backpackerryggsäck dansar och tjoar i takt med musiken. Jag har aldrig sett så många lyckliga och skrattande människor i hela mitt liv. När bilen åker förbi människor som står vid vägkanten jublar det och dansar även de. Jag hade hamnat i mitten av en underbar dansfest. Folk satt vid vägkanten med varsin öl, utan några bekymmer, utan någon ångest.

Jag älskar den här staden.

Kvällen blev också festfylld, vi gick ut klockan två, efter en förfest på balkongen, och klockan tre halv fyra gick vi in på WeekEnd vid Alex. När vi kommer till dörren stannar vakten oss och frågar om vi vet vad det är för tema ikväll. Vi visste inte och då får vi reda på att det är gaykväll! Vi vill bara dansa säger vi, och vi går in, hänger in våra jackor, och åker upp i hissen, till 12e våningen. Dörrarna öppnas:

Jag har aldrig sett så många halvnakna snygga män på ett och samma ställe i hela mitt liv. Man fick leva efter talesättet "Se men inte röra". Men kul hade vi! Vi dansade och skakade rumpa, gjorde piruetter ochochoch. Klockan sex gick vi och käkade på Dunkin' Donuts och sen begav vi oss hem. Nina och Linda fyllekäkade ännu en gång på McDonalds vid Zoo, och jag åkte hem. På U-bahnen träffade jag en fransman som jag stod och snackade med i en halvtimme. Efter cirka fem minuters konversation var jag rätt nöjd och ville gå hem, men han fortsatte att prata. Vi diskuterade jobb, och jag förklarade min situation: att jag söker ett jobb utanför gastronomibranschen. Självklart var han servitör, och tog enligt mig mitt beslut ytterst personligt och försökte "läxa upp mig". Till slut får jag nog, och ber honom att sluta kritisera mig, och att jag inte är så dum och naiv som han tror. Han hävdar att han inte alls hade den avsikten, men fortsätter ändå. Jag ursäktar mig, och går hem. Äntligen hemma.

Även denna kväll somnar jag i festkläder, på överkastet, med sminket på. Någon gång (runt lunch gissar jag) börjar jag frysa, krafsar efter något i tygform, hittar en klänning som jag omsorgsfullt draperar över mina bara armar. Måste ha varit en underbart rolig syn, i fosterställning med en klänning som täcke och hår åt alla håll.

Igår var en rätt händelselös dag: jag träffade Linda och Nina för att käka lunch, och senare på kvällen kom Sandy, som ska bo här tom torsdag. För tillfället är Sandy i Neukölln och hämtar lite saker, bland annat mat, och jag tittar på O.C. Ska senare iväg och träna, och söka jobb. Hoppas på resultat snart. Börjar bli trött på det här nu.

Jag och Sandy åt by the way en av de bästa frukostar jag någonsin har ätit här. För 4,50€ fick jag en vegetarisk frukost med fruktsallad, tre olika såser, scrambled tofu och majs, grönsaker, bröd och två olika ostar. Jag åt konstant i 40 minuter - det tog aldrig slut!




Har jag sagt att jag älskar den här staden?