ANNA

...varit förbannat klumpig.


Godnatt.

..mordtankar - mordtankar om bananflugorna som förpestar min frukost.

En trevlig dag har gått till ända. Efter en intressant dag på jobbet, blandat med gamla projekt och nya (intressanta!) projekt tog även den jobbdagen slut och jag begav mig hemåt, för att bege mig till gymmet. En välförtjänt kopp kaffe med den ena hälften av Koistinensystrarna hanns med, en klassiskt slipad diamant med ett nyckelhål i nacken. Men vem bär då nyckeln? Svaret fick jag någon timme senare, när det andra hälften av Koistinensystrarna visade upp sin handled med, mycket riktigt, en nyckel på. Det utlovas dans på lördag, frågan är bara om det blir till balkan-beats på Lido i Kreuzberg, eller till elektro av dess bästa slag på WeekEnd vid Alexanderplatz.

Nu låter jag mina drömmar ta mig, med våld om de så vill. Godnatt.

...hunger (Ich habe Hunger pa tyska) = jag är hungrig!

Det är alltid trevligt med komplimanger, speciellt oväntade komplimanger. 

Blev precis riktigt förbannad. Men - jag kör the High-Road - så får ms Natalie Portman uttrycka sig för mig istället.

...en grannunge som vägrar vara tyst.

Det blev kaffe med Koistinen - det blev även slagg i den koistinenska lägenheten, för att jag i vanlig ordning började se demoner bakom varje buske och gatuhörn, inbillade mig att jag blev förföljd, och återupplevde min förfärliga våldtäktsdröm som jag drömt natten innan. Promenerade hem i sakta mak klockan 8, njöt av doften av de friska träden som precis hade blöts ner i en lätt morgonskur. Doften av blöt asfalt, blandad med ljuva dofter från ett av de hundra bagerier som jag passerar när jag traskar hem.

Kommer hem, tar mig en välförtjänt dusch som behövs för att mjuka upp mina leder, som har stelnat till en smula efter att ha legat på kuddar från en soffa, på golvet, med ett täcke lindat som en kokong kring min svettiga kropp, i en främmande rum med två filurer, som påminner om varandra en aning, och en lång dansant filur som skriker "ach liebling!" lite som det passar honom. Trevliga skratt ekade mellan lägenhetens höga  väggar för några timmar sen, nu, när jag befinner mig i mitt egna hem, är den säkert åter helt tyst.

Under min dag möter jag nya uppdrag, nya ansvar och tycker att det är skrämmande, samtidigt som jag känner mig stolt över att ha fått så mycket ansvar.

Ansvar, som jag får möta redan imorgon.

Har jag något val?

...och tar en kaffe vid Mauerpark med systrarna Koistinen - trevligt!