Snart smäller det!
Jesus.
Imorgon åker jag och Tessi till Thailand.
Vi är så trötta på att planera nu, till och med trötta på tips, och vi vill bara ge oss iväg! Så imorgon vid den här tiden, bör jag vara färdigpackad och klar, och bara vänta på att bege mig till tåget, som går 15.10 från Helsingborg. Det tåget tar oss till Kastrup, så vi är där ca halv fem. Sen börjar resan på riktigt - flyg, Helsingfors, flyg... - BANGKOK!
Igår planerade jag och reskamraten det sista - vi designade våra tröjor...
Imorgon åker jag och Tessi till Thailand.
Vi är så trötta på att planera nu, till och med trötta på tips, och vi vill bara ge oss iväg! Så imorgon vid den här tiden, bör jag vara färdigpackad och klar, och bara vänta på att bege mig till tåget, som går 15.10 från Helsingborg. Det tåget tar oss till Kastrup, så vi är där ca halv fem. Sen börjar resan på riktigt - flyg, Helsingfors, flyg... - BANGKOK!
Igår planerade jag och reskamraten det sista - vi designade våra tröjor...
...och vaxade benen (!). Vissa stunder trodde man att man skulle dö - men jag kan lugnt meddela att båda överlevde chocken - och smärtan. Så nu kan inget hindra oss. Får vi hoppas.
Igår gjorde jag dessutom något jag inte gjort på länge - jag var uppe på gården och red! Första gången sen Vidja togs bort, och det var underbart. Det var väldigt läkande - och jag fick verkligen känna hur det var att rida en frisk häst, istället för en sjuk som jag har riditi de senaste 18 månaderna. Då slog det mig. Min häst var sjuk. Hon har det bättre nu. Jag gjorde rätt.
Det slog mig också hur mycket jag saknade henne.
Igår gjorde jag dessutom något jag inte gjort på länge - jag var uppe på gården och red! Första gången sen Vidja togs bort, och det var underbart. Det var väldigt läkande - och jag fick verkligen känna hur det var att rida en frisk häst, istället för en sjuk som jag har riditi de senaste 18 månaderna. Då slog det mig. Min häst var sjuk. Hon har det bättre nu. Jag gjorde rätt.
Det slog mig också hur mycket jag saknade henne.
Fabulous folks - fabulous evening!
Firandet av Tessi blev lyckat - god mat och dryck - trevligt sällskap - härlig stämning.
Helt enkelt fabulous!
Jag och Ms Lilja på bilden, som är lika snygg som vanligt
(och brun, för NÅGON har skålat in det nya året med en paraplydrink i Fort Lauderdale, FL)
Like time goes by.
Är det inte fantastiskt hur snabbt tiden flyger förbi oss?
Är det inte fantastiskt skräckinjagande hur snabbt tiden flyger förbi oss?
VI har satt upp dessa milstolpar i våra liv, första stegen, första skoldagen, första gången vi tar bussen själva, första kyssen, första fyllan, första kärleken, första gången, första jobbet, första gången du är tvungen du att fatta ett svårt beslut på egen hand..
And more "firsts" are still to come. And some "firsts" you will never get back.
Men sen så är den den klassiska födelsedagen, som varje gång är en första.
Exempelvis första gången du fyller 19, som min goda vän och reskamrat Therese Persson gör idag.
Ikväll blir det utgång på kära Tivoli, någonting som definitivt inte är första gången. Men något intressant med denna kväll är dock att EVA ska spela, och de har utlovat att bjuda på en hejdundrandes show.
Även om man inte alltid kan få tillbaka "the first time experience" och all dess känslor som kommer med den, så kan man fortfarande spica upp det man redan har.
Det man redan vet, är good shit.
12dagar
Är det inte fantastiskt skräckinjagande hur snabbt tiden flyger förbi oss?
VI har satt upp dessa milstolpar i våra liv, första stegen, första skoldagen, första gången vi tar bussen själva, första kyssen, första fyllan, första kärleken, första gången, första jobbet, första gången du är tvungen du att fatta ett svårt beslut på egen hand..
And more "firsts" are still to come. And some "firsts" you will never get back.
Men sen så är den den klassiska födelsedagen, som varje gång är en första.
Exempelvis första gången du fyller 19, som min goda vän och reskamrat Therese Persson gör idag.
Ikväll blir det utgång på kära Tivoli, någonting som definitivt inte är första gången. Men något intressant med denna kväll är dock att EVA ska spela, och de har utlovat att bjuda på en hejdundrandes show.
Även om man inte alltid kan få tillbaka "the first time experience" och all dess känslor som kommer med den, så kan man fortfarande spica upp det man redan har.
Det man redan vet, är good shit.
12dagar
Nedräkning
Jisses! Idag är det två veckor tills jag och min älskade Tessi åker till kära Thailand! Detta slog mig, dessvärre av en känsla av illamående och jag-vill-SPY känsla, när jag drack detta vidriga Dukoralvaccinet idag. Yuuuuck! Det värsta var nästan inte vaccinets smak i sig, utan det äckliga bikarbonatet, med smak av HALLON (!), som man skulle blanda ut vaccinet med. Bikarbonatet gör ingen skillnad, men det är väl för att vaccinet ska smaka bättre - varför ens försöka frågar jag mig..
Det är inte bara Thailand som närmar sig med stormsteg, utan också Berlin. Jag har nu fått en kompanjon som är inne på att flytta dit med mig, i alla fall för två-tre månader - nämligen the lovely Emmelie Boo. Idag satt vi "im Hause der Familie Boo", och googlade och planerade och kalkulerade och spejjade ochochoch...
Och vet ni vad: it sounds pretty awesome!
Detta kommer bli bra - jag bara känner det på mig!
PSA - Poor Students Anonymous
Det är hemskt tråkigt att vara så fattig som jag är nu. Finanskrisen har nu även drabbat mig, som har gått från att ha tre jobb samtidigt - till inget alls. När folk frågar vad jag gör, så säger jag självklart sanningen, med också att jag inte ser mig själv som arbetslös, för det gör jag faktiskt inte. Jag åker till Thailand om 16 dagar, och efter det flyttar jag till Berlin, där jag ska jobba (håller på att söka jobb - lite tufft i och med att man inte kan komma på anställningsintervju, men man gör så gott man kan). Kanske är det här svaret bara en dålig försvarsmekanism för att undvika det faktum att jag faktiskt är arbetslös, men det är något jag är villig att leva med.
Att inse att man faktiskt är arbetslös (ja eller nej - vad tycker du?) är inget du inser på en gång, det kommer stegvis och kräver fokus, liknande som ett tolvstegsprogram för missbrukare, bara att det är tre steg.
Man börjar med förnekelse, vilket i det här fallet innebär att man förnekar sina begränsade tillgångar, och lever för mer än vad man äger. Beställer hem kläder, bokar resor, och visst så måste du ha just de där lila pumpsen i mocha med öppen tå (från Scorett - 1000,- - finns också i svart!) och de där chinosen... You get it. Det farliga med det här stadiet att du snart får ett abrupt uppvaknande - då du inser att du gått för långt.
Nästa steg är ångesten - den oj-så-välbekanta känslan. Du ångrar dina köp, får hjärtklappning och kallsvettas, för att du inser att du nu måste ta av dina välförtjänade sparpengar, som i sin tur ska räcka till annat. Du har i det här stadiet insett allvaret, och förstår att du från och med nu måmste vara snuskigt snål. Du får panik bara av tanken på allt du måste köpa (som bensin, mat etc.) och får ännu mer ångest över att du ens vågar tänka på alla de saker som du vill köpa! Finns inte rum för det, varken i plånboken eller i det alltmer ansträngda hjärtat - dags för förändring!
Nästa och sista steget är acceptans, då har du insett dina misstag och lever snålt. Du har max råd med en 6portions köttbuljongsförpackning (det blir faktiskt god soppa!) och måste förflyttta dig till fots för du har inte råd med annat, men det är okej - för du väljer att se situationen från den ljusa sidan och tänker att du får faktiskt njuta av Kullabergs vackra natur, du stoppar inte i dig onödiga saker och du kan sova så länge du vill, för du har inget jobb! Du har det egentligen väldigt bra för tillfället, och du vet att bättre får du det!
Jag befinner mig i det sistnämda läget sen i torsdags, och mår väldigt bra. Jag har 200kr som jag ska klara mig på till och med den 28 januari - men vad gör det -
Jag ska till Thailand!
P.S: Siris och Edvards 20årsgalej i lördags - helt galet! Det var den sjukaste kvällen på länge, och för en gångs skull var jag inte delaktig i galenskaperna. Minnesvärd kväll på många sätt och vis, Jag introducerade offentligt min nya mittbenelook - såg rysk ut enligt många - och shaked what ma mama gave me, like i alway do! Halaa! D.S.
P.S.2 (Vet inte hur man översätter "...shaked what ma mama gave me..." och "Haala!" till ryska. Om någon vet eller har ett förslag - share with me! D.S. 2
Att inse att man faktiskt är arbetslös (ja eller nej - vad tycker du?) är inget du inser på en gång, det kommer stegvis och kräver fokus, liknande som ett tolvstegsprogram för missbrukare, bara att det är tre steg.
Man börjar med förnekelse, vilket i det här fallet innebär att man förnekar sina begränsade tillgångar, och lever för mer än vad man äger. Beställer hem kläder, bokar resor, och visst så måste du ha just de där lila pumpsen i mocha med öppen tå (från Scorett - 1000,- - finns också i svart!) och de där chinosen... You get it. Det farliga med det här stadiet att du snart får ett abrupt uppvaknande - då du inser att du gått för långt.
Nästa steg är ångesten - den oj-så-välbekanta känslan. Du ångrar dina köp, får hjärtklappning och kallsvettas, för att du inser att du nu måste ta av dina välförtjänade sparpengar, som i sin tur ska räcka till annat. Du har i det här stadiet insett allvaret, och förstår att du från och med nu måmste vara snuskigt snål. Du får panik bara av tanken på allt du måste köpa (som bensin, mat etc.) och får ännu mer ångest över att du ens vågar tänka på alla de saker som du vill köpa! Finns inte rum för det, varken i plånboken eller i det alltmer ansträngda hjärtat - dags för förändring!
Nästa och sista steget är acceptans, då har du insett dina misstag och lever snålt. Du har max råd med en 6portions köttbuljongsförpackning (det blir faktiskt god soppa!) och måste förflyttta dig till fots för du har inte råd med annat, men det är okej - för du väljer att se situationen från den ljusa sidan och tänker att du får faktiskt njuta av Kullabergs vackra natur, du stoppar inte i dig onödiga saker och du kan sova så länge du vill, för du har inget jobb! Du har det egentligen väldigt bra för tillfället, och du vet att bättre får du det!
Jag befinner mig i det sistnämda läget sen i torsdags, och mår väldigt bra. Jag har 200kr som jag ska klara mig på till och med den 28 januari - men vad gör det -
Jag ska till Thailand!
P.S: Siris och Edvards 20årsgalej i lördags - helt galet! Det var den sjukaste kvällen på länge, och för en gångs skull var jag inte delaktig i galenskaperna. Minnesvärd kväll på många sätt och vis, Jag introducerade offentligt min nya mittbenelook - såg rysk ut enligt många - och shaked what ma mama gave me, like i alway do! Halaa! D.S.
P.S.2 (Vet inte hur man översätter "...shaked what ma mama gave me..." och "Haala!" till ryska. Om någon vet eller har ett förslag - share with me! D.S. 2
Ms Mittbena
Anna goes Aaron
Sen kväll och tidig morgon - just the way we like it. Hämtade pappa vid halv elva igår i relativtlugnaförattvaraenfredagkväll Helsingborg, och som vanligt var Anna Tidsoptimist sen. Pappa hade självklart ringt som en trög telefonförsäljare, men i och med att min kära mobil, praktiskt taget min andra hälft, valde att totalstrejka. Jag kan säga en sak: det var TVÅ sura Erikssonare i den bilen på vägen hem.
Fick en fix idé igår, nämligen att jag skulle kamma mittbena. Träffade den wunderbara Giuliana i torsdags och fick extrem inspiration. På henne såg det så elegant och så gudinnelikt ut, så jag tänkte - what the hell? Det är ju faktiskt inte svårare än att man kammar tillbaka till snedbena igen. Känner mig för tillfället som en kvinnlig Aaron Carter när han var typ 9 år, men jag gissar på att jag vänjer mig snart.
Lägger upp en bild - vad tycker du?
Fick brev från hästkrematoriet igår. "...och askan är redo att hämta."
Herregud - min häst är död.
Fick en fix idé igår, nämligen att jag skulle kamma mittbena. Träffade den wunderbara Giuliana i torsdags och fick extrem inspiration. På henne såg det så elegant och så gudinnelikt ut, så jag tänkte - what the hell? Det är ju faktiskt inte svårare än att man kammar tillbaka till snedbena igen. Känner mig för tillfället som en kvinnlig Aaron Carter när han var typ 9 år, men jag gissar på att jag vänjer mig snart.
Lägger upp en bild - vad tycker du?
Fick brev från hästkrematoriet igår. "...och askan är redo att hämta."
Herregud - min häst är död.
Seriöst..
... Days of Our Lives är nog den bästa hejjagärtröttsegochvädretärskit - serien ever made!
Synd att den är så sjukt långdragen - du kan lätt missa en säsong eller två, och fortfarande förstå att Philip nu är gift med Belle, som egentligen vill vara med Shawn-D, att Lucas ska gifta sig med Sami, men att Sami blir drogad av Lucas mamma Kate och hamnar i säng med sitt ex Brandon, som Sami skulle ha gift sig med innan, men han dumpade henne och stack och lämnade sin syster Lexie själv med sin son, för att hennes man Abe är fångad i ett tropiskt paradis som praktiskt taget är en exakt kopia av Salem med en massa andra Salembor, tack vare Tony DiMera som i sin tur...
I have too much time on my hands - can you tell?
Synd att den är så sjukt långdragen - du kan lätt missa en säsong eller två, och fortfarande förstå att Philip nu är gift med Belle, som egentligen vill vara med Shawn-D, att Lucas ska gifta sig med Sami, men att Sami blir drogad av Lucas mamma Kate och hamnar i säng med sitt ex Brandon, som Sami skulle ha gift sig med innan, men han dumpade henne och stack och lämnade sin syster Lexie själv med sin son, för att hennes man Abe är fångad i ett tropiskt paradis som praktiskt taget är en exakt kopia av Salem med en massa andra Salembor, tack vare Tony DiMera som i sin tur...
I have too much time on my hands - can you tell?
Nytt år - nya äventyr!
Som resten av världen har även jag också lämnat 2008 bakom mig, ett år som bestod av många bra och dåliga upplevelser. Höjdpunkten var definitivt hela studenttiden, vilket var fabulous. Många före detta studenter menar att de saknar studenten, att de skulle vilja ta studenten igen. Jag är nog inte en av dem. Det var fantastiskt, magiskt och något jag aldrig kommer att ångra eller glömma -. but one time's enough. Däremot ett litet tips till "studenterna-to-be" - NJUT! Lev dessa dagar och ta vara på alla events som anordnas - det är värt pengarna! Exempelvis Lloret de Mar - skabbigt, flottigt och enbart uppbyggt kring två ord - sex och alkohol. Men riktigt kul ändå, man kommer nära människor man aldrig trodde man skulle umgås med.
But (there's always a but): Akta er för snuskiga medelålders spanjorer som viskar något efter dig som för dem kanske verkar ljuvt och sensuellt, men som för en svenne känns som sexuella trakasserier. Yuck! Just don't go there!
The low point kom precis i slutet av året, de sista en och en halv månaderna, då jag, till en början, fick fatta det tuffa beslutet att avliva min häst, som jag haft i fyra år. Beslutet var tufft nog, men all planering med frågor som när, hur, var, vem och varför som öser över en varje dag - så var man rätt så beat up när väl den 26 december kom, då Vidja togs bort. Herregud. Imorgon är det två veckor sen, och jag har fortfarande inte visat mitt tryne i stallet, för att hämta hennes saker. Kan nog fortfarande inte förstå det. Frågan är om jag någonsin kommer, och vill, förstå det.
Men som sagt, ett nytt år, med nya möjligheter, och jag har mycket framför mig nu. Mycket som jag ser fram emot. Först kommer självklart Thailandresan med världens bästa minihoe Tessi, en resa som kommer vara totalt galen och spännande. Jag har aldrig varit i Thailand, so I'm freakin' exhited! Där kommer vi bland annat träffa världens bästaste bästa My, se Timbuktu spela på en smockad strand full med brända svennar och blekfeta tyskar (om jag tolkat My's resedagbok rätt så härjar de där) och självklart vara lite kulturella - nämligen gå på fullmoonparty I Koh Phangan den 10februari (be there or be square). Kommer hem den 26 februari, förhoppningsvis så brun så att folk tror att någon har doppat mig i choklad.
Efter det återvänder jag till gamla hemtrakter, om man nu kan kalla Tyskland för en enda stor trakt - nämligen Berlin. Den här resan slutar mera i att jag stannar där för att bo, i rent utvecklande syfte. Dax för att bli vuxen ropar samvetet. Planen idag är att antingen så återvänder jag i august, och börjar plugga någonstans i vårt avlånga land, eller så stannar jag ett år till - och plugga hösten efter det - 2010. Gud, det är redan 2009, det var ju precis 1999! Milleniumskiftet var ju the next big thing! Jag hänger inte med, från 9 år gammal till 19 år gammal i ett nafs.
Vet ni vad det betyder?
Att jag praktiskt taget snart är trettio. But I guess that's cool.
Så - en försenad skål till det nya året, det nya året fullt med nya äventyr!
Det nya äventyren börjar helt enkelt med en ny blogg.
Kan ni tänka er något bättre?
But (there's always a but): Akta er för snuskiga medelålders spanjorer som viskar något efter dig som för dem kanske verkar ljuvt och sensuellt, men som för en svenne känns som sexuella trakasserier. Yuck! Just don't go there!
The low point kom precis i slutet av året, de sista en och en halv månaderna, då jag, till en början, fick fatta det tuffa beslutet att avliva min häst, som jag haft i fyra år. Beslutet var tufft nog, men all planering med frågor som när, hur, var, vem och varför som öser över en varje dag - så var man rätt så beat up när väl den 26 december kom, då Vidja togs bort. Herregud. Imorgon är det två veckor sen, och jag har fortfarande inte visat mitt tryne i stallet, för att hämta hennes saker. Kan nog fortfarande inte förstå det. Frågan är om jag någonsin kommer, och vill, förstå det.
Men som sagt, ett nytt år, med nya möjligheter, och jag har mycket framför mig nu. Mycket som jag ser fram emot. Först kommer självklart Thailandresan med världens bästa minihoe Tessi, en resa som kommer vara totalt galen och spännande. Jag har aldrig varit i Thailand, so I'm freakin' exhited! Där kommer vi bland annat träffa världens bästaste bästa My, se Timbuktu spela på en smockad strand full med brända svennar och blekfeta tyskar (om jag tolkat My's resedagbok rätt så härjar de där) och självklart vara lite kulturella - nämligen gå på fullmoonparty I Koh Phangan den 10februari (be there or be square). Kommer hem den 26 februari, förhoppningsvis så brun så att folk tror att någon har doppat mig i choklad.
Efter det återvänder jag till gamla hemtrakter, om man nu kan kalla Tyskland för en enda stor trakt - nämligen Berlin. Den här resan slutar mera i att jag stannar där för att bo, i rent utvecklande syfte. Dax för att bli vuxen ropar samvetet. Planen idag är att antingen så återvänder jag i august, och börjar plugga någonstans i vårt avlånga land, eller så stannar jag ett år till - och plugga hösten efter det - 2010. Gud, det är redan 2009, det var ju precis 1999! Milleniumskiftet var ju the next big thing! Jag hänger inte med, från 9 år gammal till 19 år gammal i ett nafs.
Vet ni vad det betyder?
Att jag praktiskt taget snart är trettio. But I guess that's cool.
Så - en försenad skål till det nya året, det nya året fullt med nya äventyr!
Det nya äventyren börjar helt enkelt med en ny blogg.
Kan ni tänka er något bättre?
