PSA - Poor Students Anonymous
Det är hemskt tråkigt att vara så fattig som jag är nu. Finanskrisen har nu även drabbat mig, som har gått från att ha tre jobb samtidigt - till inget alls. När folk frågar vad jag gör, så säger jag självklart sanningen, med också att jag inte ser mig själv som arbetslös, för det gör jag faktiskt inte. Jag åker till Thailand om 16 dagar, och efter det flyttar jag till Berlin, där jag ska jobba (håller på att söka jobb - lite tufft i och med att man inte kan komma på anställningsintervju, men man gör så gott man kan). Kanske är det här svaret bara en dålig försvarsmekanism för att undvika det faktum att jag faktiskt är arbetslös, men det är något jag är villig att leva med.
Att inse att man faktiskt är arbetslös (ja eller nej - vad tycker du?) är inget du inser på en gång, det kommer stegvis och kräver fokus, liknande som ett tolvstegsprogram för missbrukare, bara att det är tre steg.
Man börjar med förnekelse, vilket i det här fallet innebär att man förnekar sina begränsade tillgångar, och lever för mer än vad man äger. Beställer hem kläder, bokar resor, och visst så måste du ha just de där lila pumpsen i mocha med öppen tå (från Scorett - 1000,- - finns också i svart!) och de där chinosen... You get it. Det farliga med det här stadiet att du snart får ett abrupt uppvaknande - då du inser att du gått för långt.
Nästa steg är ångesten - den oj-så-välbekanta känslan. Du ångrar dina köp, får hjärtklappning och kallsvettas, för att du inser att du nu måste ta av dina välförtjänade sparpengar, som i sin tur ska räcka till annat. Du har i det här stadiet insett allvaret, och förstår att du från och med nu måmste vara snuskigt snål. Du får panik bara av tanken på allt du måste köpa (som bensin, mat etc.) och får ännu mer ångest över att du ens vågar tänka på alla de saker som du vill köpa! Finns inte rum för det, varken i plånboken eller i det alltmer ansträngda hjärtat - dags för förändring!
Nästa och sista steget är acceptans, då har du insett dina misstag och lever snålt. Du har max råd med en 6portions köttbuljongsförpackning (det blir faktiskt god soppa!) och måste förflyttta dig till fots för du har inte råd med annat, men det är okej - för du väljer att se situationen från den ljusa sidan och tänker att du får faktiskt njuta av Kullabergs vackra natur, du stoppar inte i dig onödiga saker och du kan sova så länge du vill, för du har inget jobb! Du har det egentligen väldigt bra för tillfället, och du vet att bättre får du det!
Jag befinner mig i det sistnämda läget sen i torsdags, och mår väldigt bra. Jag har 200kr som jag ska klara mig på till och med den 28 januari - men vad gör det -
Jag ska till Thailand!
P.S: Siris och Edvards 20årsgalej i lördags - helt galet! Det var den sjukaste kvällen på länge, och för en gångs skull var jag inte delaktig i galenskaperna. Minnesvärd kväll på många sätt och vis, Jag introducerade offentligt min nya mittbenelook - såg rysk ut enligt många - och shaked what ma mama gave me, like i alway do! Halaa! D.S.
P.S.2 (Vet inte hur man översätter "...shaked what ma mama gave me..." och "Haala!" till ryska. Om någon vet eller har ett förslag - share with me! D.S. 2
Att inse att man faktiskt är arbetslös (ja eller nej - vad tycker du?) är inget du inser på en gång, det kommer stegvis och kräver fokus, liknande som ett tolvstegsprogram för missbrukare, bara att det är tre steg.
Man börjar med förnekelse, vilket i det här fallet innebär att man förnekar sina begränsade tillgångar, och lever för mer än vad man äger. Beställer hem kläder, bokar resor, och visst så måste du ha just de där lila pumpsen i mocha med öppen tå (från Scorett - 1000,- - finns också i svart!) och de där chinosen... You get it. Det farliga med det här stadiet att du snart får ett abrupt uppvaknande - då du inser att du gått för långt.
Nästa steg är ångesten - den oj-så-välbekanta känslan. Du ångrar dina köp, får hjärtklappning och kallsvettas, för att du inser att du nu måste ta av dina välförtjänade sparpengar, som i sin tur ska räcka till annat. Du har i det här stadiet insett allvaret, och förstår att du från och med nu måmste vara snuskigt snål. Du får panik bara av tanken på allt du måste köpa (som bensin, mat etc.) och får ännu mer ångest över att du ens vågar tänka på alla de saker som du vill köpa! Finns inte rum för det, varken i plånboken eller i det alltmer ansträngda hjärtat - dags för förändring!
Nästa och sista steget är acceptans, då har du insett dina misstag och lever snålt. Du har max råd med en 6portions köttbuljongsförpackning (det blir faktiskt god soppa!) och måste förflyttta dig till fots för du har inte råd med annat, men det är okej - för du väljer att se situationen från den ljusa sidan och tänker att du får faktiskt njuta av Kullabergs vackra natur, du stoppar inte i dig onödiga saker och du kan sova så länge du vill, för du har inget jobb! Du har det egentligen väldigt bra för tillfället, och du vet att bättre får du det!
Jag befinner mig i det sistnämda läget sen i torsdags, och mår väldigt bra. Jag har 200kr som jag ska klara mig på till och med den 28 januari - men vad gör det -
Jag ska till Thailand!
P.S: Siris och Edvards 20årsgalej i lördags - helt galet! Det var den sjukaste kvällen på länge, och för en gångs skull var jag inte delaktig i galenskaperna. Minnesvärd kväll på många sätt och vis, Jag introducerade offentligt min nya mittbenelook - såg rysk ut enligt många - och shaked what ma mama gave me, like i alway do! Halaa! D.S.
P.S.2 (Vet inte hur man översätter "...shaked what ma mama gave me..." och "Haala!" till ryska. Om någon vet eller har ett förslag - share with me! D.S. 2
Kommentarer
Trackback
