ANNA

Har haft besök i en vecka. Först Amanda och Johanna, alldeles för kort nämligen tvaochenhalv dag, och sen Mattias, som aker hem ikväll. Det ironiska där är att han tar nattaget klockan 23,00 fran Berlin Hbf och anländer i Malmö klockan 7,00 - där han ska träffa sin syster, och jag flyger fran Berlin klockan 7.30 och är i Malmö cirka tva timmar senare.

Jag tycker att sant är ironiskt i alla fall. 

Ni som läser skulle se himlen nu. Himlen är täckt med ett mörkt lager av moln, som precis ligger över oss, som ett lock, och sen - bara nagra meter bort - lyser en klarbla himmel, där solstralarna försöker att tränga sig genom det mörka locket av graa moln. Kulturbrauereis uraldriga kullerstenar fullkomligt dränks i vatten, occh fran sin slitna grabruna färg, är de nu helt plötsligt nästan svarta. 

Nu dundrade det till. Dropparna pa de stora höga fönstrena försöker fly undan askan Vilken kontrast - jag som älskar att sitta här och lyssna pa smattret och dundret. Egentligen hade jag bara velat göra mig en stor kopp av det goda kamomilltéet som finns i skafferiiet, ta pa mig en av pappas avdankade skjortor, leggings med nytvättade bomullsstrumpor, och bara krypa upp i en av de djupa, grönmalade fönsterkarmarna med Tusen Stralande Solar av Khaled Hosseini, drogen som för tillfället är min stora passion och som följer mig överallt. 

Jag glädjer mig faktiskt till att komma hem. Lite i alla fall. Det ska bli skönt att bada i havet, träffa alla fina människor som man har turen att ha i sitt liv, äta god mat, dricka mjölk, köra bil, (se Paul och Ullis gifta sig saklart) och allt det där andra som man tar för givet när man har bott pa ett och samma ställe ett visst antal ar. Jag kan fortfarande inte första att jag kan bo bade i Berlin och i Mölle, sa olika och sa fascinerande pa samma gang. Mölle med sin skönhet och Berlin med sin tolerans. 

Nu dundrar det igen - men den här gangen var det sopbilen.

Nedräkning: 22h - Ankomst Mölle.