Gestern. Heute. Morgen.
Det har hänt mer. Min tanke när jag skrev det förra inlägget var att jag skulle berätta allt som hänt under den senaste tvåveckorsperioden. Som ni förstår kom jag inte så långt, jag kunde knappt se knappen "Spara och publicera" när jag var kvar, för alla tårar som alla, sakna men säkert, valde att rutschkanan ner för min kind. Men jag är ändå längre nu än när jag började skriva.
Hästhistorien har bidragit till mycket, mer än vad man tror. Hur jag är och hur jag vill vara, men mest av allt till det faktum att man faktiskt kan komma ut helskinnad på andra sidan, trots att man har varit tvungen att fatta ett obehagligt beslut. Ett beslut som har ätit upp mig inifrån och ut, men som samtidigt har gjort mig mer hel än på länge.
Jag har förresten fått en praktikplats! En praktikplats som ligger fem minuter från min lägenhet och som jag verkligen ser fram emot att gå till om cirka en timme - nämligen på PR-byrån Himmel&Jord. Ja ni läser rätt, det är ett svenskt företag, som specialiserar sig på mode, konst, musik och kultur. Hade min första dag idag, och jag njuter av att få använda det som sitter mellan öronen på mig igen. Var nästan påväg att efterlysa "det", men så fick jag den här praktikplatsen, och nu märker jag att en del fortfarande finns kvar - skönt!
Hade min första dag idag, och jag är riktigt nyfiken på vad jag ska få göra imorgon. Idag fick jag bearbeta lite post, trycka etiketter till ett företag som håller på med smörgåstillverkning, och sen fick jag översätta en engelsk text till svenska. Mångsidigt arbete utan dess like, men det är så man lär. Blir mer uppdatering om nya praktikplatsen så fort jag har kommit in lite mer i det. Men, något jag redan kan bedömma utifrån min första dag, är att det här är något jag hade kunnat tänka mig att arbeta med.
För cirka tolv timmar och fyrtiofem minuter sen läste jag ut boken. Jag har behandlat boken som en ädel diamant, vårdat del väl, och den är felfri, utom några dolda veck efter hundöron som vikits under läsandets förlopp, och några ojämnheter i de brungröna blanden, där en och annan tår har fallit. Det är en av de bästa gåvorna som jag har fått, och det tackar vi Herr Erik "Grannen" Kruse för, för det var han som gav den till mig, söndagen innan jag skulle åka till min nya stad. Länge låg den i min djupa fönsterkarm och stirrade på mig, och till slut kunde jag inte hålla mig, tog den, gjorde mig en kopp kaffe, satte på Winnerbäck på min portabla iPodhögtalare, satte mig på balkongen en regnig eftermiddag, och började läsa. Detta är kanske en vecka sen, och samtdigt som jag inte ville att den skulle ta slut, så kunde jag heller inte bärga mig tills sista meningen.
Har du inte läste den, vilket du uppenbarligen har men ändå, så gör det. Det är sällan man läser böcker som har kraften att skaka om dig ända in i själen. Jag har blivit skakad och omrustad så jag knappt kan stå, och jag längtar tills jag blir det igen.
Boktips någon?
Hästhistorien har bidragit till mycket, mer än vad man tror. Hur jag är och hur jag vill vara, men mest av allt till det faktum att man faktiskt kan komma ut helskinnad på andra sidan, trots att man har varit tvungen att fatta ett obehagligt beslut. Ett beslut som har ätit upp mig inifrån och ut, men som samtidigt har gjort mig mer hel än på länge.
Jag har förresten fått en praktikplats! En praktikplats som ligger fem minuter från min lägenhet och som jag verkligen ser fram emot att gå till om cirka en timme - nämligen på PR-byrån Himmel&Jord. Ja ni läser rätt, det är ett svenskt företag, som specialiserar sig på mode, konst, musik och kultur. Hade min första dag idag, och jag njuter av att få använda det som sitter mellan öronen på mig igen. Var nästan påväg att efterlysa "det", men så fick jag den här praktikplatsen, och nu märker jag att en del fortfarande finns kvar - skönt!
Hade min första dag idag, och jag är riktigt nyfiken på vad jag ska få göra imorgon. Idag fick jag bearbeta lite post, trycka etiketter till ett företag som håller på med smörgåstillverkning, och sen fick jag översätta en engelsk text till svenska. Mångsidigt arbete utan dess like, men det är så man lär. Blir mer uppdatering om nya praktikplatsen så fort jag har kommit in lite mer i det. Men, något jag redan kan bedömma utifrån min första dag, är att det här är något jag hade kunnat tänka mig att arbeta med.
Jag har haft en otrolig drog de senaste veckorna, nämligen Lars Winnerbäcks ljuva toner på min iPod och Khaled Hosseini's debutroman Flyga Drake. Jag gissar på att jag är en av de sista som läser den, men sen jag läste första meningen har jag varit som besatt. Jag har inte lämnat huset utan boken och min iPod. Just kombinationen kanske låter underlig, men att sitta på S-Bahn med hörlurarna i och Lars Winnerbäcks viskande röst på låg volym i mina öron, och denna vackra och rörande bok mellan mina händer, så befann jag mig i en värld utan dess like, i en värld som jag aldrig upplevt innan. Den här boken har öppnat mina ögon på så många sätt, dels inom Islam, och då syftar jag på den första delen i hedersmord, som är ett ord som många västerlänningar dessvärre tänker när de hör ordet Islam. Nämligen ordet heder. Heder är något som det finns gott om i den här underbara boken, heder på ett ädelt sätt, i dess vackraste form, och dels heder i den form som gör den till det farligaste vapnet i världen. Heder, som försvarar sin familj och ställer upp för sina vänner med ett rent hjärta, som heder som leder till hämnd och konsekvenslöst agerande och allt annat som är jävligt. Författaren skriver på ett så förföriskt och vackert sätt, som om han beskrev sin ädlaste ägodel genom hela boken, trots att han berättar om så mycket elände, övergrepp och tragik.
För cirka tolv timmar och fyrtiofem minuter sen läste jag ut boken. Jag har behandlat boken som en ädel diamant, vårdat del väl, och den är felfri, utom några dolda veck efter hundöron som vikits under läsandets förlopp, och några ojämnheter i de brungröna blanden, där en och annan tår har fallit. Det är en av de bästa gåvorna som jag har fått, och det tackar vi Herr Erik "Grannen" Kruse för, för det var han som gav den till mig, söndagen innan jag skulle åka till min nya stad. Länge låg den i min djupa fönsterkarm och stirrade på mig, och till slut kunde jag inte hålla mig, tog den, gjorde mig en kopp kaffe, satte på Winnerbäck på min portabla iPodhögtalare, satte mig på balkongen en regnig eftermiddag, och började läsa. Detta är kanske en vecka sen, och samtdigt som jag inte ville att den skulle ta slut, så kunde jag heller inte bärga mig tills sista meningen.
Har du inte läste den, vilket du uppenbarligen har men ändå, så gör det. Det är sällan man läser böcker som har kraften att skaka om dig ända in i själen. Jag har blivit skakad och omrustad så jag knappt kan stå, och jag längtar tills jag blir det igen.
Boktips någon?
Kommentarer
Trackback
